Martin Timell

Publicerad i Allers

Det spelar ingen roll om han spikar reglar i ”Äntligen hemma”, nitar skrupelfria buggare i ”Fuskbyggarna” eller skruvar till skämten i ”Time out”.

Martin Timell, 52, fixar rubbet.

– Det verkar funka, säger han. Men jag gör alltid mitt yttersta för att det ska bli bra och jag älskar ju mitt jobb.

Trevlig. Riktigt genuint trevlig. Snäll. Lugn och trygg. Det är så vi ser Martin Timell, som blivit en av våra mest älskade tv-personligheter. Som vore han född till att stå framför kameran är han naturlig, avslappnad och har en slags pojkaktig charm som går rakt genom tv-rutan.

Men när Allers träffar honom på hans fantastiska sommarställe på Mjölkö i Stockholms norra skärgård avslöjar han att han alltid är nervös framför kameran.

– En gång var jag så nervös inför en direktsändning att jag spydde. Då tänkte jag: ”Vad håller jag på med egentligen? Jag fixar inte det här jobbet.” Men det var bara att gå ut och hulka och köra på, säger han. För jag viker aldrig ner mig.

Nej, Martin Timell viker inte ner sig. Det har han aldrig gjort. Inte ens när kronofogden jagade honom för skatteskulderna eller när panikångesten nafsar honom i hasorna.

Det är en fantastisk sommardag på Mjölkö. Familjens hund Iris som är en Rhodesian Ridgeback tar emot vid bryggan när vi anländer men är sedan mest intresserad av de nybakade kanelbullarna. Martins fru Catarina fixar några grejer i trädgården på klipporna upp från havet och lägger sig sedan på bryggan för att sola.

Martin tar emot i gråsvart semesterskägg, skrynklig bomullsskjorta och de där favoritshortsen som är så sköna han aldrig kan tänka sig att byta ut dem mot nya. Han serverar kaffe och ger Iris en liten bit kanelbulle.

Allt är så lugnt det kan vara när Martin tittar ut över havet och säger att han var uppe strax efter sex för att dra upp fiskenäten.

I den här idyllen, i den absoluta friden, blir effekten av det han säger lika stark som om ett bjälklag skulle rasa mitt i en tystnad när han berättar att han har panikångest.

– Jag fick min första attack för…ja, det är väl sex-sju år sedan. Jag var i Katrineholm och höll ett föredrag. Då small det, bara. Hjärtat slog fortare och det började snurra i skallen. Jag svettades så mycket att det rann nerför ryggen. Jag blev livrädd och trodde jag skulle dö.

Martin berättar att resan tillbaka till Stockholm blev en mardröm när rädslan tog strupgrepp på honom.

– Det kändes som jag skulle svimma. Jag ringde Catarina och skrek ”Prata med mig, prata med mig!” Känslan var fruktansvärd. Jag hade inte kontroll längre.

Nu säger han att han har hyfsad kontroll över panikångesten. När den slog till började han att gå i terapi och nu vet han hur han ska handskas med den.

– Så fort jag känner att en panikattack är på gång ger jag mig ut och springer. Om jag är i ett läge där det inte funkar är det bara att fightas med den. Jag säger ”Kom då, din jävel. Jag är starkare än du!”

Aldrig vika ner sig, ni vet.

– Panikångesten är förjäklig men det finns sätt att bli av med den eller åtminstone lära sig leva med den. Man måste vinna över sig själv och sin rädsla.

Så du mår okej nu?

– Jadå. Jag har blivit lite äldre och visare. Men jag tror jag aldrig riktigt blir av med panikångesten. Jag får små attacker men jag fixar det.

Varför drabbades du?

– Ja, du. Säg det. Jag tror att det handlar om den press det innebär att alltid prestera. Jag har ju ett kreativt yrke och måste alltid vara på topp. Man är ju aldrig bättre än sitt senaste program. Sedan måste jag ständigt få bekräftelse på att jag är bra.

Martin sitter mitt i framgången på sitt fantastiska sommarställe, han är lyckligt gift och har två barn som det går bra för, tv-jobben rasar in han har gott om pengar, och det borde väl räcka som bekräftelse.

– Jag är rädd att inte duga, säger han och får något sorgset i blicken.

Han har varit tillsammans med Catarina, som just tagit sin masters i arkeologi, i 23 år och 9 juni firade de 20-årig bröllopsdag. När de är ifrån varandra under arbetsdagarna måste han ringa henne minst fem gånger om dagen.

– Jag är en bekräftelsenörd, jag vet. Men jag älskar henne så mycket. Hon gör mig lycklig. Jag kan inte leva utan Catarina, säger han.

23 år tillsammans – vad är hemligheten?

– Jag vet inte, säger Martin. Det bara fungerar så bra. Kanske för att vi pratar med varandra hela tiden. Om allt, faktiskt.

När skäller hon på dig?

– När jag säger något dumt eller tar ett par järn för mycket på en middag.

Martin är inte rädd för att prata om känslor. Inte heller för att visa dem trots att tv-kameran går. Tårarna kom under inspelningen av ”Fuskbyggarna” när han pratade med familjer som lurades av skrupelfria byggare.

– Jag blev berörd. Självklart. Vi träffade vanliga familjer som skulle göra sitt livs största affär och så blev de blåsta av riktiga klåpare till hantverkare.

Han rycker på axlarna åt anmälningarna till Granskningsnämnden för ”osaklig journalistik”.

– Ja, herregud. Vad säger man? Man tycker ju att en byggare som gjort konkurs 34 gånger borde lärt sig något vid 16:e konkursen och insett att det var dags att byta yrke.

– Jag säger så här: det kostar lika mycket att bygga rätt som att bygga fel.

Martin Timell och Lennart Ekdahl planerar nu som bäst en uppföljare. Inget är bestämt ännu men får Martin som han vill blir det åtta nya program till våren.

– Vi har fått massor av reaktioner från tittarna, typ ”Åh, vad bra att ni tog upp det här”. Sedan har vi fått mejl från seriösa hantverkare som jublar över att de kommer att få mer jobb.

Under hösten kommer ”Äntligen hemma” tillbaka, det blir fler avsnitt av ”Sveriges historia” och ”Time out”. För Martin, som fyller 53 år 13 november, rullar bara karriären på. Han behöver knappast oroa sig för att ha till saltet i gröten, som man sade förr.

Känner du dig priviligierad?

– Visst, jag har det bra och kan köpa det jag vill. Nu i sommar blev det en ny båt som jag varit med och ritat själv. Men priviligierad…jag vet inte. Jag har ju jobbat för varenda spänn och har inte alltid haft det så här bra.

Nej, sannerligen inte. Innan han blev programledare och slog igenom i älskade programmet ”Bullen” på SVT 1987 drev han en byggnadsfirma tillsammans med en kompis som slutade med att kronofogden jagade honom.

– Vi blev lurade på pengar och jag får väl också erkänna att jag levde över mina tillgångar. Jag var ung och dum och hängde mycket på krogen. Jag drog på mig en halv miljon i skatteskulder.

Kanske fel att säga kronofogden jagade honom för Martin duckade inte.

– Nä du. Jag betalade av skulderna på fem år. Man måste göra rätt för sig. Fast det var tufft, ibland fick jag gå till morsan och farsan i slutet av månaden och låna 500 spänn för att ha råd till käk.

Därför njuter han desto mer av livet nu. Han är lycklig med sin Catarina och när han pratar om sönerna Mathias, 22, och Fredrik, 21, lyser ögonen av stolthet.

– Det funkar kanon med grabbarna. De vet att de alltid kan komma till mig om det är något. Då snackar vi, man-to-man, du vet.

Genuint trevlig var det. Martin Timell är det, och han vet att han måste vara lite extratrevlig om folk kommer fram på stan och vill snacka.

– Annars får jag höra att jag är snorkig. Om det är någon snubbe som vill fråga vilka verktyg eller brädor han ska använda är det bara att ta sig tid.

Martin, som är troende vilket för hans del att livet handlar om att alltid välja det goda före det onda, lutar sig tillbaka i den bekväma trädgårdsstolen och säger att han inte kan vara annat än trevlig.

– Det är sådan jag är. Jag är ju en hyvens grabb.

 

 

 

Martin Timells råd till dig som ska anlita hantverkare:

 

* Prata med andra som anlitat den hantverkare du funderar på.

* Betala aldrig i förskott.

* Håll inne slutbetalningen till jobbet är klart.

* Skriv alltid ner de förändringar som sker under byggandet. För dagbok.

* Man måste kommunicera. Häng över axeln på hantverkaren och fråga vad han gör.

 

Namn: Carl Martin Timell.

Ålder: 52 år, född 13 november 1957.

Familj: Fru Catarina, 45, sönerna Mathias, 22, och Fredrik, 21, hunden Iris som är en Rhodesian Ridgeback.

Yrke: Programledare.

Bor: Lägenhet på Grevgatan i Stockholm och sommarställe på Mjölkö i Stockholms norra skärgård.

Favoritlag i fotboll: AIK. ”Jag grät när vi tog SM-guld i höstas, men nu är det tungt. Vi har hamnat i botten fast vi kommer starkt i höst.”

Kommentarer inaktiverade.