Jonas Moström

Publicerad i Allers

När han botat sin sista patient för dagen går han hem och mördar folk.

Husläkaren Jonas Moström, 37, skriver deckare när han inte skriver ut recept. I våras kom ”Mirakelmannen”, som är hans femte bok i serien om Johan Axberg och hans kolleger vid Sundsvallspolisen.

– Nu är jag halvvägs, säger Jonas. Tanken är att det ska bli sammanlagt tio böcker.

På St. Eriks vårdcentral på Kungsholmen mitt i Stockholm hjälper han patienter med högt blodtryck. Hemma vid datorn på Linnégatan i Stockholm skriver han om ond, bråd död och ser till att blodtrycket höjs hos läsarna.

– Man blir friskare av att läsa deckare, säger Jonas Moström.

Doktor Moström ordinerar en mördarjakt i bokform att intagas med jämna mellanrum. Ett mord eller flera, desperata människor, en smart detektiv och brott som får sin lösning är den perfekta medicinblandningen.

– Det är inte mycket i vår vardag som är skrämmande och vi människor har ett behov av adrenalinkickar, säger Jonas.

Demonregissören Alfred Hitchcock sade en gång att hans skräckfilmer blev så populära för att folk älskade att bli skrämda fast i en trygg miljö, och det är ungefär vad Jonas Moström också tycker.

– Vi behöver spänning, sådana är vi människor. Vi lever så kontrollerade liv där tillvaron nästan aldrig sätts på spel. Vi människor har allt i oss: godhet, ondska, kärlek, hat och hämnd. Men blir vi arga eller svikna ger vi inte efter för våra primitiva drifter.

Jonas Moström lutar sig tillbaka på kaféet, drar handen genom den blonda kalufsen och säger att den moderna människan egentligen har samma egenskaper som de första exemplaren av homo sapiens på den östafrikanska savannen för 200 000 år sedan.

– Men evolutionen har gjort oss civiliserade. Vi inte ihjäl någon så fort vi blir arga eller anfaller någon för att hämnas. Fast drifterna finns där och visst får vi mordiska tankar ibland, säger Jonas där han sitter mitt i tryggheten i sommar-Stockholm och dricker café latte.

– Vi kan leva ut våra mest primitiva drifter genom att läsa en deckare. Det är en tydlig historia med ont och gott, där finns hemskheterna, människor som går över gränsen och mördar, men också en upplösning. Vi vet att fallet kommer att lösas men vi älskar att bli skrämda på vägen dit.

Se där, en diagnos på vårt deckarbehov av mannen som annars sätter diagnoser på halsont, behandlar urinvägsinfektioner och skriver ut penicillin på vårdcentralen på Kungsholmen.

Jonas Moström är husläkare på halvtid och resten av tiden skriver han deckare. Han debuterade med ”Dödens pendel” 2004 och har sedan dess släppt ”Svart cirkel”, ”Hjärtats mörker”, ”Rymd utan stjärnor” och nu senast ”Mirakelmannen”.

– Jag har väl alltid skrivit, säger Jonas. Jag skrev dikter på mellanstadiet och fick faktiskt en diktsamling publicerad i en antologi. Jag hade en mycket entusiastisk lärare på gymnasiet som uppmuntrade mig och en novell jag skrev gjorde att jag fick prao:a på Östersunds-Posten. Sedan jobbade jag där tre somrar i rad.

Lite smått förläget erkänner han att han en gång också skickade in en låt tills schlagerfestivalen under en period när han gjorde musik tillsammans med en kompis hemma i Bräcke i Jämtland.

– Hjärta och smärta, du vet. Men låten kom inte med, säger Jonas.

Skrivarbegåvningen fanns där, men Jonas ville bli läkare. Efter utbildningen och AT-tjänstgöringen kom han till Stockholm 1999 och det var husläkare han ville bli.

Men när han blev pappaledig med första dottern hade han en deckarhistoria i huvudet som pockade på uppmärksamhet. Historien växte i huvudet och till slut satte han sig vid datorn.

– Så fort hon somnade skrev jag och det var väl inte alltid jag hann med disk och städning. När jag gick tillbaka till jobbet igen skrev jag på kvällar och nätter.

Snabbt fick han napp av ett förlag och ”Dödens pendel” kom ut 2004.

– En otrolig känsla. Det var nästan så att jag sov med boken under huvudkudden.

Men ”Dödens pendel” var bara starten på en författarkarriär som blivit en del av det som kallas det svenska deckarundret. Två år senare kom ”Svart cirkel” som sålde över 50 000 exemplar.

Jonas Moström slog igenom. Han var etablerad men hade inte en tanke på att överge läkaryrket.

– Visst, böckerna säljer bra men läkarjobbet är så roligt, säger han.

Han lyssnar på hjärtan, undersöker halsont och tröstar oroliga på vårdcentralen på halvtid och skriver böcker på halvtid. Tre till har det blivit och han har redan börjat skriva på den sjätte boken om Johan Axberg, den lite tilltufsade kriminalkommissarien, hans kolleger vid Sundsvallspolisen och sorgsna, arga och desperata människor i Medelpad.

Senaste boken ”Mirakelmannen” är en mordhistoria som befolkas av människor som tjänar stora pengar på alternativmedicin och lite vinddrivna existenser som det knappast gått lika bra för.

Jonas Moström är född och uppvuxen i jämtländska Bräcke, och det är klart han använt sina erfarenheter därifrån när han beskriver livet i den lilla byn Bråsjö i ”Mirakelmannen”.

– Livet i en liten norrländsk by är speciellt och där finns en del speciella människor. En del har fått låna ut karaktärsdrag till mina påhittade figurer. Annars är jag jättenoga med att aldrig skriva om verkliga människor. Jag är ju läkare och har tystnadsplikt.

Jonas Moström är också noga med att aldrig överdriva sina historier till exempel när det gäller skildringen av våld. Mord, ond bråd död, är det centrala i en deckare, men man måste inte ”gotta sig i det”, som Jonas uttrycker det.

– Sådant är jag totalt ointresserad av. Man behöver inte skriva allt i detalj, läsarna förstår nog ändå hur hemskt det är.

Som sagt, Jonas har börjat skriva nästa bok. Nästan 90 sidor är färdiga när vi träffas och Jonas avslöjar att den handlar om en pyroman.

När han har sina skrivardagar ser han först till att döttrarna kommer iväg till skola och dagis. Sedan går han hem och skriver några timmar, lagar lunch och i bästa fall skriver han också på eftermiddagen.

– Jag vet inte vad det beror på men jag skriver bäst före lunch, säger Jonas.

Han säger att han blivit bättre på att ”stänga av”: när han skrivit färdigt för dagen försöker han koppla bort jobbet. Bäst fungerar det om han redan förberett vad han ska skriva nästa dag.

– Tidigare hade jag alltid en anteckningsbok eller en diktafon med mig, men så jobbar jag inte nu. Jag måste strukturera min tillvaro om det ska fungera.

När boken är färdigskriven läser han den högt för sin fru. Då får han veta om dialogen fungerar.

Dialogen och intrigerna har fungerat i fem böcker, men inte chans att Jonas Moström lägger stetoskopet på hyllan.

– Jag älskar läkarjobbet, säger han. Jag träffar mycket människor och får intryck. Jobbet är roligt även om jag ibland känner mig otillräcklig som läkare. Vi får ju bara en kvart per patient.

Läkarjobbet ger infallsvinklar till hans skrivande, och när det till exempel gäller ”Mirakelmannen”, som handlar om alternativmedicin, säger han att en tredjedel av patienter som kommer till St. Eriks vårdcentral äter naturläkemedel.

– Förra året såldes naturläkemedel för en miljard kronor, Jonas.

Jonas Moström kommer att fortsätta dela sin tid mellan att bota halsfluss och skriva remisser och att ta livet av folk i fantasin.

– Ska jag vara ärlig vågar jag inte lita på att skrivandet bär, det är bäst att ha ett riktigt jobb att luta sig mot, säger han med ett leende.

 

Namn: Jonas Moström.

Ålder: 37 år.

Yrke: Husläkare och deckarförfattare.

Familj: Fru Rebecka, 38, döttrarna Roseanna, 9, och Adina, 5.

Bor: Lägenhet på Östermalm i Stockholm, sommarställe på Värmdö.

Deckarfavoriter: Dennis Lehane, Karin Fossum och Karin Alvtegen. Men också Wilhelm Moberg, John Steinbeck och Patrick Süskind, som skrev ”Parfymen”.

Kommentarer inaktiverade.