Hans Mosesson

Publicerad i Allers

”Lägg av! Ni fattar ingenting!” vrålade han när Nationalteatern stod på barrikaderna. Etablissemanget var fienden och kapitalismen skulle skrotas.

Men det var då. För 36 år sedan.

Nu lockar han oss med extrapriser varje vecka. Hans Mosesson, 65, är den buttre handlaren i ICA:s reklamfilmer.

Mannen med Sveriges rynkigaste panna har blivit folkkär.

– Folk verkar tycka om Stig, säger Hans Mosesson till Allers. Var jag än går möts jag av skratt och glada tillrop.

Men det gäller att gå rätt. Som det där med att handla, till exempel. Hans får tänka sig för innan han stoppar myntet i kundvagnen.

– Om jag handlar på Konsum eller Willys eller någon annan butik kommer folk fram och säger: ”Nu har du väl ändå gått fel”. Jag tycker det är rätt kul, för det visar bara att Stig är en populär figur, säger Hans.

Jo, jo. Så det kan gå. Den gamle socialisten som ville störta kapitalet har klivit över på andra sidan. Nu arbetar han för ”fienden”, som han skulle uttryckt det på 1970-talet.

– Ja, jag vet, säger Hans. Det ligger ju en motsättning i det här. Men till mitt bleka försvar säger jag att vi idag är omgivna av reklam. Vi är där vare sig vi vill eller inte och då gäller det att göra det bästa av situationen. Våra små filmer är annorlunda för vi bjuder på oss själva.

Åsikterna har han kvar. Ränderna går inte ur. Nu är det dags att sjunga progg-klassikerna igen när han återförenas med det gamla gänget. Nationalteatern fyller 40 år och sätter upp en ”cabarevy” på Trägårn i Göteborg som har premiär 2 september.

Livet är en fest fast man räknar ut pensionen och leker med barnbarnen.

– Vi kommer att vara elaka och säga vad de tycker, säger Hans Mosesson.

Mannen som nu är mest känd för att hålla efter sitt butiksbiträde Ulf ska skaka om etablissemanget igen med ilsken satir.

– Vi slår åt både höger och vänster. Våra låtar är aktuellare än någonsin. Vi lever i ett hårt samhälle med ekonomisk kris och arbetslöshet. Fattigdomen breder ut sig. Segregationen är skarpare än någonsin och våldet ligger på lut, säger Hans Mosesson.

”Lägg av! Ni fattar ingenting!” skrek han när det begav sig, och självklart kommer han sjunga den i höst. Men, Hans, har du fattat allt?

– Jag har blivit lite klokare med åren, säger han. Frågan är om de lärt sig någonting.

”De” är skolan, polisen och sociala myndigheter. Samhället är ännu tuffare än på 1970-talet, när Nationalteatern gjorde sina revyer och skrev sina sånger som blivit klassiker, tycker han

– Tempot har ökat. Det är så mycket man ska hinna med idag. Folk hinner inte prata med varandra längre. Kraven på ungdomarna är stenhårda och det är inte alla som orkar leva upp till dem. Unga tjejer pallar inte att leva upp till idealen och får ätstörningar. Det finns mer droger än någonsin, säger Hans.

– Vi har tappat greppet om barnen. Den sociala kontrollen förr fungerade ju, där vi hade koll på våra barn och andras ungar. Alla tog ansvar. Det är en annan attityd idag, vi skjuter över ansvaret på skola och myndigheter.

Nationalteaterns reaktion 1978 blev ”Barn av vår tid”, som då var en mörk beskrivning av ungas villkor, men som enligt Hans är lika viktig idag. ”Är du rädd för sitt eget barn, lilla mamma?” frågade Nationalteatern och sjöng ”thinnertrasan vandrar mellan husen, thinnertrasan tänder alla ljusen”.

– Låten är lika aktuell idag, säger han. Åk ut och titta i förorterna. Främlingskapet, frustrationen, föräldrar som inte bryr sig om ungarna…drogerna. Det är hemskt.

Hans tror att det växer fram en motreaktion till ytlighet, krav på framgång och jakten på pengar. Nationalteatern ska göra vad de kan nu när de återförenas.

– Ja, för vi kommer inte bara spela våra ”hits”, om man säger. Vi skriver nytt material också och vi är lika arga som förr.

Nationalteatern var protest. Uppror. Ilsken samhällssatir. Men låtarna har blivit klassiker och många är de som skrålat med till ”Livet är en fest”, som kom 1974. Folk som inte ens var födda på den tiden drar den när det är fest.

– Låtarna har levt kvar, säger Hans. Men ”Livet är en fest” är ju en anti-alkohollåt. Den ingick i en pjäs med samma namn men plockades ur sitt sammanhang och ironin går väl inte riktigt fram längre.

Hans Mosesson erkänner att han först vart lite skeptisk till en återförening, men när hela gamla gänget träffades en helg i vintras försvann tvivlen.

– Vi snackade, skrattade och berättade gamla minnen. Känslan fanns där, det där som gjorde att vi fungerade så bra ihop på 1970-talet.

Nationalteatern är tillbaka. Men en viktig person saknas: Totta Näslund. Han dog i juni 2005, och Hans säger att det är tomt utan honom.

– Jag saknar honom väldigt mycket. Men vi kommer att hylla honom på vårt eget speciella sätt. Det finns vissa idéer.

Hans Mosesson, som föddes i Enskede 1 augusti 1944 och växte upp på Lidingö, skulle bli läkare, var det tänkt. Men han hoppade av studierna i Lund för att satsa på teatern. Efter en rad pjäser, revyer och plattor under 15 år med Nationalteatern fortsatte han sin skådespelarkarriär, men det gick inte alltid så bra berättar han.

– Nej, jag fick ta andra jobb för att försörja mig och familjen. Jag har kört taxi i Göteborg och jobbat som snickare, renoverat lägenheter och så, säger Hans.

Så kom då erbjudandet från reklambyrån som gör ICA:s reklamfilmer och han tvekade länge innan han tackade ja.

– Hade de frågat mig på 1970-talet hade jag bara fnyst. Men jag såg att det skulle gå att göra något bra av den här karaktären. Klart jag tänkte på pengarna också, man måste ju leva. Rollen gör att jag kan se mer positivt på framtiden, jag behöver inte oroa mig.

Reklambyrån sade att det bara skulle bli fem filmer. Idag har man gjort över 320 reklamsnuttar med Stig, hans virriga medhjälpare Ulf och diverse andra som kommit och gått i butiken.

– När vi passerade 207 filmer hamnade jag i Guinness rekordbok. Jag är tydligen den skådespelare som gjort samma roll i en reklamfilm flest gånger i världen, berättar Hans.

Humorn är viktig, anser han. Stig må verka butter, men Hans säger att han är godhjärtad och verkligen bryr sig om Ulf.

– Vi spelar in mellan sex och åtta filmer under en vecka i en studio på Värmdö, sydöst om Stockholm. Tempot är högt och för det mesta kör vi rakt av efter manus. Men ibland kan jag vara med och påverka, som när vi skannade min rynkiga panna vid kassan. Det var min idé.

I våras visade ICA-Stig upp sig i benvärmare, tajta shorts och linne, och där bjöd Hans verkligen på sig själv. Men var det din egen kropp på reklamtavlorna?

– En yrkeshemlighet, svarar Hans.

Rollen har gjort Hans Mosesson till kändis. Trevligt, tycker Hans, bara det inte bli för närgånget.

– Ja…hmm…jag har väl fått en del skamliga förslag av damer, säger han. Nu för tiden går jag hem tidigt från krogen. Efter elva kan det bli stökigt, folk som druckit lite för mycket vill snacka med Stig och det är inte alltid så kul.

Hans Mosesson är gift med Carola sedan 1986 och de har sönerna Måns, 27, Jonas, 24, och Fabian, 20. Hemma är en gammal svinstia sydväst om Göteborg.

– Vi hittade den här gården med lada och en svinstia. Vi fick hjälp av hantverkare med renoveringen men gjorde en hel del själva. Nu bor vi faktiskt i svinstian.

Men så fort det blir sommar hissar han seglen på sin B 31:a och drar till havs, och för er landkrabbor förtydligar Hans att det är en Boström 31 fot (alltså tio meter) plastbåt.

Båten är viktig för Hans och hans familj, eller som han uttrycker det:

– Jag tror det är genetiskt. Jag har det i blodet. Jag glömmer aldrig när jag var tolv och fick segla en Stjärn-båt Blidö i Stockholms skärgård. Första året jag bodde i Göteborg kände jag mig liksom instängd, men så fort jag köpte en båt var det som allt öppnade sig.

Hans säger att det är friheten. Det öppna havet, vinden och solen. Tystnaden när man stävar försiktigt i skärgården på västkusten.

– Det är alltid lika underbart när vi gör vi första turen för sommaren. Jag känner fullständig frid och lycka när jag hissar seglen och båten tar fart. Ibland är vi ute en vecka i sträck och det är fantastiskt.

Det är då stänger av mobilen?

– Lita på det. Jag tar inte ens med mig den.

Comments are closed.