Slaget om Alamo

Mexikanska arméns belägring av den gamla missionsstationen i San Antonio de Béxar var inne på sin tolfte dag. Mexikanernas kanoner mullrade, druvhaglet föll då och då i täta, dödliga skurar och eldgivningen från flintlåsmusköterna blev allt intensivare.

De amerikanska rebellerna som barrikaderat sig bakom murarna i garnisonen visste att det bara var en tidsfråga innan mexikanerna skulle attackera med full kraft.

Det var den 5 mars 1836 och rebellerna hade givit upp hoppet om förstärkningar. De slogs för sin frihet och sitt oberoende. Mot det mexikanska förtrycket och för en egen nation. Men deras upprop och vädjanden om hjälp från andra nybyggare var förgäves. Nu stod knappt 200 rebeller mot 1 500 mexikanska soldater.

Mexikanernas bombardemang upphörde för en stund framåt kvällen. Rebellernas befälhavare William B. Travis samlade då alla sina män, drog ett streck i sanden med sin värja och sade:

”Vi kommer alla att dö. Vad vi ska göra är inga fruktlösa försök att rädda våra liv utan välja hur vi vill dö.”

Han uppmanade de män som var villiga att slåss tillsammans med honom att gå över strecket. Alla utom en gick över. Jim Bowie, sjuk i det man tror var lunginflammation, bad att få bli buren över.

De klev över ett streck i sanden den kvällen och gick rakt in i döden.

Solen gick ner över Alamo men de här männen fick aldrig se den igen. I skydd av mörkret innan gryningen attackerade Santa Annas armé med allt vad den hade.

Halv sju på morgonen den 6 mars 1863 var Slaget om Alamo över.

Mexikanske generalen Santa Anna kväste rebellernas uppror med en fullkomlig slakt. 189 dödades, lades i högar och brändes.

Santa Anna, denne självgode man som jämförde sig med Napoleon, trodde att ingen någonsin i den här regionen skulle våga gå emot honom igen. Men likt sin hjälte mötte han sitt eget Waterloo bara drygt en och en halv månad senare.

Det var som att männen han slaktade i Alamo kom tillbaka och hemsökte honom när hans armé besegrades och han tillfångatogs i bara pyjamasen. Han tvingades ge upp den norra delen av den mexikanska regionen Coahuila y Tejas.

Ur askan efter de dödsföraktande männen som slogs på murarna i Alamo reste sig den självständiga republiken Texas som nio år senare blev USA:s 28:e stat.

Det nya landet USA hade växtvärk som yttrade sig i krig, belägringar, uppror, rena markstölder från indianerna och fruktansvärda, ibland dödliga, umbäranden när pionjärerna drog västerut.

USA är en nation som skapades ur ett krig, när George Washington ledde upproret mot den brittiska kolonialmakten som resulterade i självständigheten 1776.

Men USA är en nation som formades med ond bråd död. Etableringen av denna nya nation under 1800-talet, detta demokratiska experiment som det ibland kallats, innebar en expansion som skördade många offer.

Blodet flöt nära nya gränser drogs och nya stater bildades. Till slut vände sig stater mot varandra och utkämpade ett inbördeskrig mellan 1861 och 1865, men amerikanska historier säger att detta blodblad, där två procent av befolkningen dog, definierade USA som nation. Unionen var bräcklig. Nu prövades dess styrka och den blev starkare efter krigsslutet.

USA:s tidiga historia är en berättelse om patriotiska övertoner som manifesterades med revolvrar och gevär. I huvudrollerna fanns män som hyllats för sitt mod och som idag närmast blivit de mytiska figurer som kallas västernhjältar .

Som i Alamo, det kanske mest talande exemplet på det hjältemod som amerikaner, speciellt Texas-bor, älskar: höga odds, en överlägsen fiende men inte en tanke på att ge upp. Slåss till sista blodsdroppen. Frihet eller döden. En vilja att dö för sin sak och att ändra historien.

Männen som barrikaderade sig i den gamla missionsstationen och lyckades hålla den mexikanska armén stången i tolv dagar dog för sin sak.

Saken var Texas.

För utan alla män som försvarade den symboliskt viktigaste utposten i kampen för att bli fria från Mexikos despotiska styre hade inte de amerikanska nybyggarna rest sig och vunnit sin frihet.

William B. Travis, Davy Crockett och Jim Bowie blev martyrer. Hämnden för deras död innebar självständighet.

Men allt började med Mexikos självständighet. Kolonialmakten Spanien tvingades ge upp sitt Nya Spanien i det mexikanska frihetskriget 1821. Det nya landet Mexiko kontrollerade enorma landområden, bland annat en stor del av det som idag är sydvästra USA: Arizona, Wyoming, New Mexico, Colorado, Kalifornien, Nevada, Utah och Texas.

Provinsen Texas var ett stort problem för Mexiko. Comancheindianerna försvarade sin nedärvda rätt till stora områden i Texas och Mexiko hade egentligen bara fästen i San Antonio de Béxar, idag staden San Antonio, och nybyggarkolonier i Goliad och Nacogdoches.

Därför öppnade Mexiko provinsen Texas för nybyggare från USA och gav dem mycket generösa villkor: billig mark, knappt ingen skatt alls och låga tullavgifter. Mexiko erbjöd dock inget militärt skydd; de mexikanska myndigheternas baktanke var att nybyggarna skulle fungera som en buffert mot comancherna.

Bland de första nybyggarna var ”The Old Three Hundred”, 300 amerikaner ledda av Stephen F. Austin. De slog sig ner utmed Brazofloden, nära gulfkusten och inte långt ifrån det som idag är Houston. Fler nybyggare följde och Mexiko lät dem i stor utsträckning styra sig själva. Stephen F. Austin byggde upp en liten militär styrka som bildade grunden för vad som senare skulle bli Texas Rangers.

Den nya mexikanska konstitutionen som infördes 1824 införlivade regionen med Coahuila och blev delstaten Coahuila y Tejas. Med den mexikanska kongressens beslut om en ny konstitution följde också ett löfte om att texianerna, som nybyggarna kallades, så småningom skulle få bilda en egen stat.

Mexiko förbjöd slaveri 1829 och det ställde till problem för nybyggarna: många av dem var från den amerikanska södern och ägde slavar. Mexiko gav nybyggarna ett års respit, men efter 1830 försökte nybyggarna gå runt förbudet genom att göra slavarna till kontraktstjänare på livstid.

Mexikanske presidenten Anastaiso Bustamante fick nog av de uppstudsiga texianerna och 1830 stoppades all immigration från USA, nybyggarna tvingades betala skatt för sin mark, tullavgifterna höjdes och Mexiko hotade med militär om inte slavarna och kontraktstjänarna frigavs. Mexiko tog nu också direkt kontroll över nybyggarkolonierna.

Mexiko befarade att USA skulle lägga beslag på regionen eftersom både presidenterna John Quincy Adams och Andrew Jackson, hade försökt köpa den för en miljon dollar.

Det var upprorsstämning bland nybyggarna som 1833 på allvar började planera att bryta sig ur Mexiko och bilda en egen stat. Samma år valdes general Antonio López de Santa Anna till president i Mexiko igen och genom att upphäva konstitutionen från 1824 stärkte han sin makt så mycket att han i praktiken blev diktator. Snart fick texianerna bittert erfara att deras politiska planer betraktades som förräderi och Santa Anna beordrade att alla förrädare skulle dödas.

1835 skärptes konflikten. Santa Anna ville sätta skräck i norra delen av Coahuila y Tejas, där nu 20 000 nybyggare bodde.

Santa Anna skickade först sin svåger, general Martín Perfecto de Cos, att kväsa upproret, men utan större framgång. 2 oktober 1835 anlände han med 500 man till Goliad, ovetande om att Slaget om Gonzalez pågick för fullt samma dag. Tre dagar senare fick de Cos höra om mexikanernas förlust i Gonzalez och började rida mot Alamo, garnisonen i San Antonio de Béxar.

10 december 1835 kapitulerade de Cos. Alamo föll och nu hade inte Mexiko en enda garnison kvar i regionen. Santa Anna var rasande när de Cos återvände till Mexico City med svansen mellan benen.

Nu eller aldrig, resonerade Santa Anna. Texianerna skulle få betala för sin uppkäftighet.

Sam Houston, en man med ett brokigt förflutet som både guvernör i Tennessee och medlem i en cherokeestam, kom till Texas 1832 och blev snabbt en av ledarna för texianernas uppror. Nu, i januari 1836, var han generalmajor för Texas Army och bad sin vän Jim Bowie att rida till San Antonio dé Bexar och inspektera garnisonen.

Alamo, denna gamla spanska missionsstation som byggdes 1718 och där prästerna försökte frälsa ”hedniska indianer”, var inte i speciellt bra skick. Sam Houston hoppades att Jim Bowie skulle rekommendera att Alamo skulle överges. Men Bowie valde att stanna i Alamo med sina 20 män.

Tre dagar senare red William B. Travis in i Alamo med 30 män. Ungefär samtidigt red Sam Houston österut. 8 februari anlände David ”Davy” Crocket, en före detta kongressledamot från Tennesse som tröttnat på politiken, med runt ett dussin män. Överste James Neill lämnade över befälet över Alamo till den unge William B. Travis 11 februari. Texianerna protesterade och efter en omröstning valde de Jim Bowie att leda dem. Bowie och Travis kom dock snabbt överens om att dela på ansvaret.

15 februari 1836 passerade Santa Anna och hans armé på 6 000 man floden Rio Grande. 23 februari red en förtrupp in i San Antonio de Béxar, hissade en blodröd fana på närbelägna San Fernando Cathedral. Det var signalen för den dåtida militära termen ”no quarter”, vilket betydde att fienden, oavsett om den kapitulerade, obönhörligen skulle dödas.

William B. Travis besvarade mexikanernas ”no quarter” med kanoneld. Belägringen av Alamo hade börjat.

Dagen efter skickade Travis iväg en soldat till texianerna i Gonzalez med en vädjan om förstärkningar, och i sitt berömda brev ”To the People of Texas & All Americans in the World” skrev han bland annat: ”Jag ger aldrig upp eller retirerar. Jag vädjar till er i frihetens namn, av patriotism och allting kärt för den amerikanska karaktären, att komma till vår undsättning med all skyndsamhet. ”Han avslutade brevet med orden ”Seger eller död!”

1 mars red 32 texianer in från Gonzalez. Dagen efter i Washington-on-the-Bravos, 24 mil öster om San Antonio de Béxar, deklarerade ett konvent med 41 delegater att Texas nu var en självständig republik. 3 mars utnämndes Sam Houston till befälhavare för Texas väpnade styrkor, men han nonchalerade Travis´ vädjan från Alamo. 4 mars sent på kvällen smög en kvinna ut från Alamo och bad att få tala med Santa Anna. Hon berättade för den mexikanske generalen att männen i Alamo började få ont om både ammunition och mat.

På kvällen den 5 mars efter en dag av ständig beskjutning samlade William B. Travis sina män, drog ett streck i sanden med värjan och bad dem som var villiga att slåss in i döden tillsammans med honom att kliva över strecket. Bara en stannade kvar. Jim Bowie, svårt sjuk och sängliggande, bad att få bli buren över strecket.

Militärhistoriker tvistar fortfarande om vilken dag Travis gjorde sitt berömda utspel. En del hävdar att han gjorde det redan under belägringens första dag, men alla är i alla fall överens om att han gjorde det.

Klockan fem på morgonen den 6 mars 1836 stormades Alamo av 1 500 mexikanska soldater. Texianerna försvarade sig med allt de hade och först på tredje försöket lyckades mexikanerna ta sig över muren. William B. Travis dödades av en kula i huvudet. Jim Bowie hann få iväg några dödande skott från sin säng när mexikanska soldater stormade in i hans rum innan han själv dödades. ”Davy” Crockett hann inte ladda om sin musköt och slog ner flera mexikaner med muskötkolven innan han sköts ihjäl. Till slut var Slaget om Alamo en man-mot-man-kamp; ett fullständigt kaos av muskötskott, bajonettstick, nedklubbningar och knytnävar.

Halv sju var slaget över. Några texianer som fortfarande levde avrättades framför Santa Anna. Rykten sade att ”Davy” Crockett var bland dem, men ryktet har avfärdats som en skröna i mytbildningen om honom.

Alla 189 texianer i Alamo dödades. Liken staplades på varandra i högar och brändes. Några civila som lyckats gömma sig överlevde och skonades av Santa Anna.

Först 11 mars fick Sam Houston fick veta att Alamo fallit och framför allt hur Alamo fallit. Han började då samla ihop en armé som 21 april uppgick till drygt 900 man.

Det var den dagen, 46 dagar efter att Alamo föll, Sam Houston och hans hämndlystna armé slog till mot Santa Anna. Den mexikanske generalen trodde han hade Sam Houston i en fälla i San Jacinto, nära det som idag är Houstons utkanter, och drog sig tillbaka med en hålldam och sitt opium sent på kvällen 20 april. Han beordrade sina styrkor att vara beredda på en nattlig attack.

Attacken kom nästa dag i fullt dagsljus. ”Remember Alamo!” skrek texianerna när de attackerade. 600 mexikanska soldater dödades på 20 minuter. Santa Anna togs tillfånga i bara pyjamasen. Förhandlingarna tog inte speciellt lång tid, för det sägs att både Sam Houston och Santa Anna rökte opium medan de drog nya gränser. Santa Anna gav Texas sin självständighet och lovade Houston att alla mexikanska styrkor skulle lämna Texas. Det formella avtalet, Velasco-avtalet, undertecknades av Santa Anna och representanter för Republiken Texas 14 maj 1836.

Problemet var att Santa Anna, som var president i Mexiko fram och tillbaka sammanlagt elva gånger, inte var president när han undertecknade avtalet. President José Justo Corro vägrade erkänna Texas. Men republiken höll ända fram till 1845 trots flera invasionsförsök från Mexiko.

Den 29 december 1845 blev Texas USA:s 28:e delstat. Först 1848, med Guadalupe Hidalgo-fördraget, som innebar slutet på det tvååriga mexikansk-amerikanska kriget, böjde sig Mexiko och erkände Texas.

Arvet efter Alamo leverkvar kvar i Texas. Huvudstaden är Austin, döpt efter Stephen F. Austin. Största staden är dock Houston, namngiven till Sam Houstons ära.

The Alamo står kvar mitt i San Antonio och är ett av USA:s populäraste turistmål.

Kommentarer inaktiverade.