Elektriska stolen

Publicerade i Allt Om Vetenskap Tema Historia.

I gryningen den 6 augusti 1890 leddes William Kemmler från sin cell i Auburn-fängelset i staten New York in i ett rum där 25 personer samlats för att se hans öde beseglas. Kemmler spändes fast i en massiv ekstol, elektroder fästes på hans huvud och nedre delen av ryggen. Ansiktet täcktes med en svart huva.

Exakt klockan sex drog Edwin Davis i spaken och 2 000 volt skickades genom Kemmlers kropp i 17 sekunder. En halv minut senare, när fängelsedirektören och läkaren noterade ryckningar i Kemmlers högra hand, slogs strömmen på igen i 70 sekunder.

Det rök om hans kropp och det luktade bränt kött. Kemmler var död.

William Kemmler var den första som avrättades med en metod som man hävdade var mycket humanare än hängning. Kemmler, som dömdes för att ha slagit ihjäl sin flickvän, dödades i elektriska stolen.

När Thomas Edison nåddes av beskedet att avrättningen genomförts sägs det att han drog en lättnandens suck och log. Han tyckte sig ha vunnit en enorm propagandaseger eftersom Kemmler avrättats med växelström och inte likström, som Edison själv hade stora ekonomiska intressen i.

Thomas Edison var motståndare till dödsstraffet, men gav upp sina principer och i finansierade forskningen kring en avrättningsmetod med elektricitet och lät en av sina elektriker bygga den första stolen. I ett rävspel med politiskt sanktionerad död som huvudingrediens satsade Edison allt för att guvernören skulle välja växelström för elektriska stolen. Då, resonerade han, skulle amerikanerna förstå hur farlig den var och välja hans likström.

Uppfinningen av elektriska stolen var kulmen på det som kallats ”War of currents”, strömkriget där kampen stod mellan Thomas Edison och hans likström och George Westinghouse med sin växelström.

Ett krig där en alltmer desperat Thomas Edison var beredd att gå hur långt som helst – och gjorde det.

Från 1890 och fram till förra året avrättades 4 442 personer i elektriska stolen i USA, och även om majoriteten av de 34 av USA:s 50 stater använder giftinjektion som avrättningsmetod, finns fortfarande elektriska stolen kvar i Alabama, Arkansas, Florida, Kentucky, Oklahoma, South Carolina, Tennessee and Virginia. Dödsdömda fångar får välja mellan elektriska stolen och giftinjektion, men i Kentucky och Tennessee får bara fångar dödsdömda före 1998 välja hur staten ska avsluta deras liv.

Filippinerna är det enda land utanför USA som använt elektriska stolen. 1976 gick man dock över till giftinjektion för att 2006 slutligen avskaffa dödsstraffet.

Old Sparky, Gruesome Gertie, Old Smokey, Yellow Mama och Old Betsy. Hatat barn har många namn och galghumorn i USA:s dödsceller hittade på alla möjliga namn för den fruktade avrättningsmetoden.

Den skulle bli humanare än hängning, där ibland halsstarriga bödlar slarvade med snaran och den dödsdömde sakta ströps till döds istället för att snabbt få nacken knäckt. Motståndet mot dödsstraffet växte i USA och 1886 utsåg New Yorks guvernör David Bennett Hill en kommission som skulle utreda hur dödsstraffet skulle kunna göras både humanare och effektivare efter att ha fått idén från tandläkaren Alfred Southwick i Buffalo, New York.

Alfred Southwick i Buffalo, New York, funderade hur han skulle kunna använda elektricitet för till exemplar bedövningar, men när han såg en man dödas omedelbart när han ramlade in en generator, ansåg han att elektricitet skulle bli kunna den perfekta avrättningsmetoden.

Kommissionen lade fram sin rapport, guvernör Hill undertecknade lagförslaget sommaren 1888 och 1 januari 1899 trädde ”lagen om elavrättning” i kraft.

Nu återstod bara frågan om vilken ström som var dödligast. Likström eller växelström?

Ungefär samtidigt som guvernören undertecknade lagförslaget skrev en elektriker vid namn Harold Brown ett brev till New York Evening Post, där han varnade för växelström. Brown utförde en rad experiment, där han bjöd in pressen, på hundar som utsattes för växelström respektive likström. Hundarna plågades visserligen svårt av likströmmen men överlevde. Däremot dog hundarna omedelbart av växelström, hävdade han.

Vad han inte talade om var att Thomas Edison låg bakom experimenten. Harold Brown arbetade för Edison på 1870-talet och han berättade självklart inte att han nu fick betalt av Edison för att utföra ”vetenskapliga tester”.

Experimenten avslutades dock sedan Brown avrättat två kalvar och en häst inför en förskräckt publik i New Jersey. Men hans slutsatser att växelströmmen var betydligt mer dödlig än likström imponerade på The New York Medico-Legal Society, som på uppdrag av fångvårdsmyndigheten i New York i detalj utformade det nya avrättningssystemet och bestämde sig för växelström.

För Thomas Edison var deras beslut som en skänk från ovan och kunde inte kommit i ett bättre läge, tyckte han. Han hade dominerat den då relativt lilla energimarknaden med sin likström, men hade nu tvingats se hur George Westinghouse, som arbetade tillsammans med Nikolai Tesla, börjat ta över strömförsörjningen med sin växelström.

Thomas Edison var desperat. Han förlorade pengar. Han förlorade i anseende och prestige eftersom hans tidigare protegé Nikolai Tesla, som lämnade Edison då han ansåg att Edison lurat honom på pengar, arbetade för ”fienden” vars system snabbt vann mark.

Problemet med distributionen av likström, visade det sig, var att den tappade i voltstyrka bara dryga två mil från kraftstationen. Edison skulle ha behövt massor av kraftstationer för att klara distributionen och tvingades inse att det skulle bli mycket dyrt, framför allt om hans distributionssystem skulle fungera på landsbygden. Dessutom började priset på koppar, som användes i ledningarna, att stiga.

Teslas uppfinningar, till exempel flerfassystemet och växelströmsmotorn, gjorde att växelström kunde distribueras längre sträckor utan att tappa voltstyrka. Tack vare Teslas transformatorer kunde man höja voltstyrkan, distribuera genom billigare ledningar och sänka voltstyrkan när den nådde abonnenten.

Edison började sitt propagandakrig mot George Westinghouse, som köpt 40 av Teslas patent, tagit honom under sina vingars beskydd och investerat i uppbyggnad av växelströmsdistribution.

Edison skydde inga medel i det krig som gått till historien som ”War of currents”. För honom var alla medel tillåtna för att misskreditera växelströmmen. Han ville skrämma upp allmänheten och varna amerikanerna för ”den dödliga strömmen”.

Denne man, besatt av tanken på att krossa sin motståndare George Westinghouse och tjäna pengar på det alltmer växande behovet av elektricitet, låg bakom att växelströmmen verkligen blev ”den dödliga strömmen” när han fick politiker och lagstiftare med sig.

En smått djävulsk plan, där han smutskastade Westinghouse och hans växelström,  manipulerade pressen och utnyttjade sina politiska kontakter, lyckades han få läkare, fångvårdsmyndigheter och till slut guvernören i New York att välja växelström för det nya sättet att avrätta dödsdöma brottslingar.

När elektrikern Harold P. Brown genomförde ett antal avrättningar av djur sades det att Thomas Edison betalade 25 cent för varje strykarhund som lämnades in till Brown för avrättningsexperimenten. Officiellt var Brown inte inhyrd av Edison, men det har senare framkommit att Edison finansierade experimenten. Brown arbetade tidigare för Edison och Browns lobbyverksamhet mot växelströmmen betalades av Edison.

Likaså stod Fred Peterson, en läkare som var medlem av den kommission som New Yorks guvernör utsett för att utreda en ny metod för avrättning, på Edisons lönelista. Självklart gjorde han allt för att styra kommissionen mot att välja växelström för det dödliga ändamålet.

Harold P. Brown byggde den första elektriska stolen, där idén och designen kom från tandläkaren Alfred Southwick. Han assiterades av Edison-ingenjören Arthur Kennelly. Den levererades till Auburn-fängelset och snabbt byggdes två till, för Sing Sing-fängelset respektive Dannemora State Prison.

Nu återstod bara ett problem för Harold P. Brown och Edison: strömmen.

George Westinghouse vägrade att sälja en växelströmsgenerator till dem. För honom var det som att ge Edison rätt i sin propaganda mot växelströmmen. Den första avrättningen med den nya elektriska stolen närmade sig, men förtalad och smutskastad som Westinghouse var av sin bittre konkurrent, fanns det inte en chans att han ville bli förknippad med något sådant.

När William Kemmler dömdes till döden hyrde Westinghouse in en advokat som överklagade domen och hävdade att en avrättning i elektriska stolen var ett brott mot konstitutionen då ”elavrättning är en sällsynt grym metod”. Överklagandet drevs ända upp till Högsta Domstolen, som dock slog fast att New Yorks nya lag inte stred mot konstitutionen.

Harold P. Brown och Thomas Edison använde flera fula tricks och lyckades köpa tre begagnade växelströmsgeneratorer för mellan 7 000 och 8 000 dollar styck till Westinghouses stora förtret. Avrättningen av William Kemmler den 6 augusti 1890 kunde genomföras och följdes snart av fler.

När Kemmler avrättades fästes en av elektroderna på nedre delen av ryggen. Snart kom den att fästas på den dödsdömdes högra ben, men annars har inte proceduren ändrats.

Fångens huvud och ena vad rakas. Han eller hon spänns fast i trästolen med läderremmar. En svamp fuktad med saltvatten placeras på huvudet och sedan späns en slags metallhjälm, som tidigare kunde vara av läder, fast. Elektroder kopplas till vaden, som smorts in med strömledande gele, och hjälmen. En svart huva täcker ansiktet.

The State Electrician, som bödeln alltid kallats, får ett tecken. Strömmen kopplas få och mellan 500 och 2 000 volt skickas genom den dödsdömdes kropp i upp till 30 sekunder. Läkaren kontrollerar sedan om fången är död. Om inte upprepas processen till straffet är utmätt.

William Brennan, som var domare i USA:s Högsta Domstol från 1956 till 1990, beskriver en avrättning i elektriska stolen så här: ”Fångens ögonglober trycks ut och hamnar på fångens bröst. Tarmarna och urinblåsan töms. Fången kräks blod och slem. Kroppen blir röd när temperaturen stiger, kroppen sväller så huden tänjs till bristningsgränsen. Ibland börjar fången brinna. Vittnen hör ett högt och ihållande ljud som påminner om ljudet när man steker bacon. En kväljande, söt doft av bränt kött fyller avrättningskammaren.”

Uttrycket “You´re gonna fry” om en fånge som döms till döden i elektriska stolen är inte bara en metafor som flitigt använts i filmer: kroppens organ bränns av strömchocken. Eller som en läkare i Chicago en gång uttryckte det: ”I de flesta fall är hjärnan kokt!”

Thomas Edison, en gång svuren motståndare till dödsstraffet, brydde sig inte om kritiken mot elektriska stolen. Han trodde han vunnit strömkriget. Men fler och fler städer blev elektrifierade med George Westinghouses växelström. Edison blev så desperat när Westinghouses strömimperium växte att han 1903 lät sina tekniker avrätta en elefant med växelström.

Elefanten Topsy hade dödat tre djurskötare i Luna Park på Coney Island i New York och skulle avlivas. Edison erbjöd sina tjänster och den 4 januari 1903 skickades 6 000 volts växelström genom Topsy.

Senare kom det fram att Edisons tekniker matat Topsy med morötter spetsade med sammanlagt 460 gram cyanid i god tid innan strömmen slogs på.

Tre ton tunga Topsy dog inom tio sekunder.

Thomas Edison lyckades inte vända opinionen. När du tänder lampan idag, sätter på tv:n eller spisen använder du växelström – precis som nästan alla i hela världen.

Kommentarer inaktiverade.